Det var sässongens sista arbetsdag igår. Det var årets segaste också, har aldrig varit så seg. Ville bara ha min semester...Det var inte många barn på jobbet, så jag kunde gå hem 1/2 timme tidigare! Väl hemma drabbades jag av total förvirring ...vad ska jag göra nu? vad längtar jag efter? hur ska jag fira min första semesterdag? fick inga svar...hade inte lust med ngt särskilt...men så ringde en telefon, det var jobbtelefonen, j-lar jag har glömt att lämna den...Så det var bara att vända och lämna den. Just då i hällande regn...När jag var hemma kände jag mig direkt uppryckt, jag visste direkt vad jag skulle göra nu! Regnet hade upphört, jag hörde musik från V-by C, blev nyfiken och hungrig så jag gick dit och kollade och åt en sushi på Vällingehus. Jag var inte borta länge, men det betydde vändningen för mig. Kunde nu sätta mig i soffa, sätta på tv:n (njöt faktiskt av festkonserten inför Viktorias brölopp) och ta en fika och njuta av min första semesterdag utan måsten. Läste sen innan jag la mig en text från jobbet som handlar just om detta: att inte känna en massa måsten under semestern utan BARA VARA!